Teesch

Ett mord annonseras

Terach satt i sin lilla lägenhet och åt frukost, den bestod av en stor kopp kaffe. Såg sig omkring väggarna var fulla av tidningsutklipp, mycket om det där nya helikopterrånet, som han brukade sitta och grubbla över det när han inte har något bättre för sig. Men på morgonen hade han alltid något att göra. Han tog upp dagens tidning och började läsa, han gillade inte tidningar, men han kände sig tvungen att läsa fem, i hans yrke måste man hålla sig uppdaterad, det hade han lärt sig på polisskolan. I tidningen stod det om någon försvunnen snubbe, ett krashat flygplan och så hade de recenserat någon film, Terach brydde sig inte, inte ett skit, han var trött på den här världen. Han gillade att drömma sig bort, han gjorde det så ofta han kunde.

Nu kom han fram till insändarna, det hade han också lärt sig på polisskolan, ja att man skulle läsa dem noggrant, det gjorde han alltid, det var i stort sätt därför han läste tidnigen. Han kollade på insändarna i en timme när han helt plötsligt såg något. I en av insändarna så kunde man ta de första bokstäverna från varje rad och då bildades en mening skott allmänhhus 2134. Terach funderade ett tag och drog sedan slutsatsen att kl 21:34 skulle skott avlossas i ett hus som var öppet för allmänheten

-          Det måste var ungdomsgården, utbrast Terach

Men idag var ju i stort sätt alla barn på den där gratis konseren. Han blev självklart nyfiken och bestämde sig för att åka till ungdomsgården. Men han tänkte att han skulle kolla om någon hos polisen hade kläckt det lilla meddelandet.

Han gick fram mot sin spegel och kollade i den, han var runt 180 lång, vältränad, ljushyad, hade brunt hår och blåa ögon. Han satte på sig sin en svart tröja med en döskalle på, sina slitna jeans och sin bruna läderjacka. Han gick mot polisstationen i en rask takt, han gick in genom portarna och gick fram till receptionen

-          Är Luna inne? Frågade Terach.

-          Mm, avdelning 5: b, sal 13: c, sa receptionisten.

-          Äh, tack, sa Terach funderande.

Det var en liten polisstation, men som vanligt tycker alltid att polisen att de är så mycket bättre och större än vad de egentligen är. Terach fick en hel del kalla blickar mot sig när han gick genom polishusets korridorer och han kunde höra hur folk viskade bakom hans rygg. Terach brydde sig inte, polisen var något han hade lämnat för länge sen. Nu var han framme vid 5: b 13: c, han knackade lite snabbt men gick in i rummet utan att vänta på något svar. Det var vita väggar, inga tavlor ingenting, bara ett skrivbord och lite pärmar. Luften kändes tung och han såg en rund gestalt framför sig. Det var Luna, Terachs gamla partner, en riktig fulspelare, gjorde allt för att klättra i rank. Hon var också ganska ful, rund, kanske för att hon satt inne på kontoret hela dagarna, nu när hon hade blivit polischef.

-          Hej Terach, hur står det till, Luna verkade inte så jätte glad när hon sa det.

-          Hej Luna, det var ett tag sen, sade Terach glatt men med lite ironi i rösten.

-          Vad är det Terach?

-          Nej, jag kollar bara in lite, ser hur ni har det, sa Terach och kollade runt lite i rummet.

-          Du, jag är inte så lättlurad som du tror, så jag frågar igen. Varför är du här Terach?

-          Okej okej, jag skulle bara kolla om ni har något på gång, har haft det lite torrt på fall, suckade Terach fram.

-          För det första så skulle jag inte säga nått till dig och för det andra så har vi inget på gång, ut nu, jag har inte tid med dig, grymtade Luna.

Terach gick ut från polisstationen, han hörde bilarna åka förbi och tänkte:

-          Dom vet i alla fall inte något, om de hade det hade de sagt det till mig

Det började bli sent och Terach började dra sig mot ungdomsgården han var glad efter som att han visste att inga poliser skulle vara där, men han undrade vilka som skulle vara där, det måste ju vara någon annan än hann som hade listat ut det. Nu var klockan 20: 28 och det var fem minuter till ungdomsgården, han kände på sig att det här var något riktigt. Han kom fram till tegelhuset och gick in det luktade plast och ett biljardbor och några flipper spel stod utspridda i rummet, det var tre andra människor där. Det var en röd heltäckningsmatta som täckte golvet, och å hörn så stod det också en gammal TV och ett Pingisbord.  En gammal man, Arnold, runt 80 år spinkig, beige jacka och ett par slitna jeans. Han gick av och an i rummet och kollade sig lite nervöst omkring. Han hade sin käpp som var av den finare sorten, den hade nämligen längst ut på änden ett lejonhuvud på sig. Margareta var i fyrtio års ålder, hon var smart det visste Terach, han var inte överraskad att hon var här hon satt på en av stolarna och såg allment nervös ut men ändå lugn . Den sista av de tre personerna hette Ghandie och han var tjock, hade en t-shirt med texten, ”That’s why SHIRT HAPPENS” och ett par mörkgröna shorts, han hade en hästsvans och en liten skäggstubb, han lutade sig över Medieval Madness, han hade redan slått rekordet. Han hade varit på polisstationen ett antal gånger, inte för nått särskilt fysiskt, han hade två gånger hackat polisens databas, vilket polisen inte gillade. Terach var inte så överraskad att han var här heller. Terach gick fram till Ghandie när han hade spelat klart och frågade varför han var här och Ghandie svarade direkt:

-          Jag såg meddelandet direkt, jag tror liksom att det är något medfött.

-          Men varför kom du hit om det är någon som kommer dö? Svarade Terach nästan lika snabbt.

-          Spännande och förresten stod det bara att det skulle skjutas.

-          Och så är det ju så himla spännande, sa Margareta på ett riktigt tantigt sätt .

-          Haha, jag har nog skjutit över fem miljoner skott på Gears of War, Ghandie var en riktigt kaxig typ, det visste alla.

-          Det kanske är roligt att spela datorspel med vapen, men när det är på riktigt så är du nog inte så kaxig.

-          Det får vi väl se Terach, du tror att du är så cool bara för att du varit polis, muttrade Ghandie.

-          Du ska inte säga sådär Ghandie, tänk om det är du som blir träffad, läxade Margareta upp Ghandie.

-          Ni vuxna är så himla tråkiga! Klagade Ghandie

-          Bry dig inte om honom Terach, tröstade Margareta

Arnold hade bara gått omkring när de pratade, men nu gick han och satte sig vid en av stolarna som var utställda runt väggarna. Nu var klockan 21:30 och spänningen började höjas i rummet det kändes som att tiden stod still, i alla fall för de andra, Terach var van vid det mesta. Efter tre minuter kunde Terach höra de tre andra andas häftig, alla utom Ghandie han flåsade så himla häftigt att man trodde att han var från en annan planet, samtidigt som han tryckte i sig en XL grillchips.

Plötsligt släcktes ljuset och det tystnade i rummet, man hörde Ghandies chips påse falla mot marken. Dörren öppnades med ett ryck och en person sträckte fram en ficklampa och ropade:

-          Rör er inte ur fläcken! Sen avlossades ett skott och en smäll hördes!

Ett skrik hördes, snabbt följt av ett till, något stort föll till marken, väldigt stort

-          Hjälp mig! Jag har ett hål i magen! Hörde jag Ghandie klämma fram

-          Jag kommer! Skrek Terach och sprang till närmaste lampknapp, han kollade lite tunt sig och såg maggan borsta bort lite chips från sina skor.

-          Ring 112 Maggan och säg att det behövs en ambulans, Terach visste att polisen skulle komma, men han kunde inte riskera någons liv bara för att undervika dem. Han kom fram till Ghandie

-          Hjälp mig Terach, jag vill inte dö!

-          Det är lugnt, allt ditt fett kommer att skydda dina inre organ, sa Terach lugnande men han visste inte, skottet hade satt sig precis vid levern, om Ghandie hade tur så överlevde enligt Terachs hypotes, annars hade arbetsförmedlingen tur och han dog.

-          Ambulans kommer om två minuter! Ropade Maggan.

Arnold satt helt paralyserad och stirrade in i väggen, Terach tyckte lite synd om gubben, men han visste inte hur läng han skulle vara det. Helt plötsligt kom såg Terach en ung man ligga avsvimmad på golvet, han gick fram till honom, han var runt 175, spinkig och inte gammal femton sexton kanske. Han hade en ficklampa i ena handen och den andra var tom. Nu var ambulansen här två sjukskötare kom in med en bår.

-          Nu får alla hjälpa till och lyfta upp honom på båren! Ropade den ena av sjukskötarna

Terach sprang fram tillsammans med maggan och började lyfta upp Ghandie på båren. När han var uppe så rullade de bort honom till ambulansen och inom kort så kunde Terach höra sirenerna avlägsnas. Terach gav killen en örfil och han började vakna till. Det sipprade ut lite blod från hans bakhuvud.

-          Maggan! Kan du kolla om Arnold är okej, jag går och kollar till lillkillen

-          Okej! Ropade Maggan

Terach gick fram till killen, gav honom en liten örfil och han började vakna lite långsamt, då började Terach höra några sirener.

-          Polisen, jävla skit, tänkte Terach

-          Vad hände? Frågade killen.

-          Ja, det kommer nog polisen fråga dig också lillkillen

Polisen kom, grep alla fyra som var kvar, inklusive Terach, även fast de visste att han inte hade gjort det, han var clean, inte ett enda brott i hela sitt liv.  Han var till och med för bra för polisen, fast han var ful i mun.

-          Jag troratt du redan vet vem som har gjort det Terach? Sa Luna till honom i förhörsrummet.

-          Självklart kära Luna, men frågan är om du vill veta min obetydliga lösning. Sa Terach ironiskt.

-          Lägg av Terach, ut med orden så kan du komma ifrån det här stället snabbt och tyst.

-          Nej!

-          Varför?

-          För du sa inte de magiska orden!

-          Och vad ör de magiska orden?

-          Kan du vara snäll!

-          Okej, Kan du vara snäll och berätta vem som sköt Ghandie!

-          Själklart, det är egentligen bara jag som har bevis nog att bevis att det han, även fast dom inte är så stark.

-          Jaja, kom till saken.

-          Det var inte lillkillen som sköt.

-          Haha, du är bra rolig du, Luna reste sig och började gå mot dörren.

-          Vänta Luna, jag är alvarlig.

-          Jag har inte tid med ditt nonsens!

-          Jo Luna, det har du!

-          Jag vet inte Terach, jag är det känns alldeles för självklart att det är han, hon fortsatte gå.

-          Men för fan Luna, ta och lyssna nu!

-          Det var Arnold som sköt Ghandie.

-          Va?

-          Jo, Ghandie är utesluten, för han kan ju inte skjutit sig själv och sen slängt bort pistolen utan att någon märkt det och precis innan han blev skuten så tappade han sin chipspåse. Sen såg jag att Margareta borstade bort chips från sina skor, och därför måste hon stått bredvid Ghandie när han blev skuten.

-          Men varför kan det inte vara Magnus, Magnus är den så kallade lillkillen

-          Han hade ingen hand att hålla pistolen med, i den ena handen så hade han sin ficklampa och med den andra så öppnade han dörren och hur skulle han kunna slå sig själv i huvudet så att han svimmade.

-          Jag kan bara säga att jag är imponerad Terach, jag tänker bara häkta Arnold, vill du börja jobba hos oss igen?

-          Tack men nej tack Luna, jag vill nog bara gå hem och läsa tidningen riktigt noggrant.

Ghandie klarade sig, Arnold fick åka till fängelset i några år och Terach fortsätter att lösa fall efter fall.